SMISKSAJTEN Om killar som får smisk av killar 
| Start | Aktuellt | Noveller | FAQ | Länkar | E-mail |


Gammaldags risbastu


Jag kände mig obekväm där jag gick omkring och hälsade på gästerna, eftersom mor tvingat mig att ta på sjömanskostymen. Visserligen fick jag ha långbyxor till skillnad från mina yngre bröder som fortfarande måste ha kortbyxor. Vi hade grälat om det mor och jag och jag hade försökt trotsa mor och kanske sagt sånt som jag inte borde sagt. Det gjorde mig ännu mer obekväm till mods. Om mor berättade det för far skulle han bli ond. Jag hade precis hälsat artigt på den sista mostern och fastern när far kom hem. Mor gick genast ut i hallen för att möta far vilket fick mig att rodna. Det hördes ett viskande samtal där ute och eftersom jag precis var framme vid dörren kunde jag uppfatta några fraser som ”han var alldeles omöjlig”, ”trotsa mig rakt i ansiktet” och ”ville inte lyda genast”.

Far kom in i rummet utan att med en min röja vad han och mor talat om. Men efter att ha hälsat på alla släktingar och några bekanta som också var inbjudna sa far högt och tydligt ”Ni får ursäkta mig ett ögonblick, jag måste ge gossen en risbastu”. Jag blev illröd i ansiktet. Att alla fick reda på att jag skulle få risbastu och sen att kalla mig ”gossen”. Jag var ju 14 år och gick på läroverket! Far tog ett stadigt tag i mitt öra och ledde ut sin rodnande son ur rummet.

Nästa anhalt var köket. ”Har fröken Hulda skaffat strykris?” ”Ja herrn”, svarade Hulda och knixade. ”Varsågod herrn!” Ny nigning när Hulda hade hämtat riset och gav det till far. ”Tack fröken Hulda!” Tyvärr låg det en verkstad för kvastbindning, bl a riskvastar för gatusopning, bara ett kvarter bort. Som en biprodukt sålde de också björkris för att smiska barn med. Far tog riset med sin vänstra hand, den högra var upptagen av mitt öra, och ledde in mig i barnkammaren. Jag skulle slippa få dra ner byxorna och smaka riset inför jungfrurna i köket, som jag fått när jag var mindre. Men det var nästan lika illa med barnkammaren. Där fanns förutom mina småsyskon nu också ett antal kusiner i olika åldrar. Jag var äldste pojken bland alla kusiner. Bara ett två flickor var äldre. Skämmigt nog var de också där. De hade fått i uppgift att hålla ordning på alla barnen.

- Du vet att vi inte tillåter er barn att säga emot vuxna eller att trotsa mor och far. Mor har berättat att du inte ville lyda och att du svarat henne näbbigt. Det måste vi ta ur dig mens tider är. Var sitter din vilja?” ”I en talltopp i skogen”, svarade jag rodnande, som jag fått lära mig. Det var alltid svaret från far eller mor om något av oss barn sa ”jag vill” – ”Din vilja sitter i en talltopp i skogen.” Det vill säga att vi bara hade att lyda och inte fick ha någon egen vilja.

Far skulle just beordra mig att dra ner byxorna när han kom på att det var andra barn närvarande och han bad därför flickorna att vänta utanför medan jag fick risbastu. Sen var det bara för mig att knäppa ner byxorna och dra ner livstycke och kalsonger. Sen hjälpte far till så att jag hamnade på rätt sätt över hans knän.

”Svisch”. Riset ven genom luften. ”Svosch” när det träffade mina blottade skinkor. Sen ”Aj” från mig. Det brände till rejält redan av första rappet. Far slog hårt i dag. Jag hade föresatt mig att inte tjuta – men första rappet var så överraskande hårt så det kom över mina läppar utan att jag kunde hejda det. Nytt ”Svisch” och ”Svosch” och ny brännande smärta. Far fortsatte att slå hårt och rappen föll i snabb takt. Snart kändes det som om jag suttit i en glödhet stekpanna. Jag kände att tårarna rann. ”Snälla far, förlåt ….!” Det gjorde så ont att jag inte kunde låta bli trots att det var fruktansvärt skämmigt inför alla kusinerna. Jag som var nästan vuxen och skulle konfirmeras nästa år. Riset fortsatte obarmhärtigt dansa på min stjärt. Stjärten sved och brände infernaliskt. När jag tänkte att ”jag dör”, så ont gjorde det, så slutade far att slå och släppte upp mig. Han torkade mina tårar med baksidan av handen som höll riset innan han gav det till mig.

”Seså, ta ut riset i köket och be att få låna en borste och sopskyffel och skyffla upp bitarna som lossnat från riset (det var orsaken till att far och mor helst ville risa oss i köket). Sen får du gå till sängs utan kvällsmat. Sen gick far ut ur barnkammaren. Jag fick upp byxorna illa kvickt. Jag kände att stjärten var het och förmodligen var den rödstrimmig också som jag sett småbrödernas stjärtar bli när de fått risbastu. Jag skämdes så jag kunde dö inför syskonen och kusinerna när jag måste komma tillbaks för att sopa barnkammargolvet. Men ingen sa något. De var antingen för paffa eller också tänkte de med fasa på de risbastur som de själva fått.

Efter tvättning och tandborstning måste jag säga god natt till far och mor. De var också läggdags för de två minsta bröderna varför vi alla tre gick in i salongen iförda våra nattskjortor. Jag tänkte att det var tur att min nattskjorta var längre än småbrödernas som var så korta att nederkanten av skinkorna syntes. Min räckte åtminstone en liten bit ner på låret.

Först fick jag lov att tacka far för risbastun. ”Tack snälla far för den välförtjänta risbastun. Det svider ordentligt så att jag kommer ihåg att lyda i fortsättningen.” Det var pinsamt att få lov att säga detta inför alla och dessutom vara tvungen att bocka djupt och sen kyssa far på den hand som hållit riset som tecken på min underkastelse. Småbröderna och jag sa sen god natt till far. Varefter far sa att jag skulle be mor om förlåtelse. Skulle pinsamheterna aldrig ta slut. När jag kom fram till mor så lyfte hon upp min nattskjorta där bak. ”Du får nog piska hårdare med riset nästa gång, far. Annars får vi aldrig olaterna ur honom.” Jag blev illröd i ansiktet. Som tur var stod jag så att ingen annan kunde se mina rödpiskade skinkor.

”Förlåt snälla mor för att jag var trotsig och inte genast lydde mor och för att jag svarade mor näbbigt”, Jag stod på knä framför mor och bad om förlåtelse. Efteråt sa jag och småpojkarna god natt till mor. ”Du får lägga dit tillsammans med småpojkarna i lilla barnkammaren, eftersom det är så många i stora barnkammaren”, kommenderade mor. Jag blev ännu rödare i ansiktet. Sen bockade vi djupt och sa god natt till alla gästerna.

En av de stora flickorna kom för att övervaka att vi bad våra aftonböner och stoppa om oss. Jag kröp ner brevid småbröderna och ljuset släcktes. Bara en smal strimma ljus från dörren som stod på glänt så att man skulle se att vi inte hittade på några rackartyg utan låg snällt i vår säng med händerna på täcket. Det var trångt och varmt i sängen och det sved och brände fortfarande ordentligt i stjärten. Jag visste av bitter erfarenhet att det skulle fortsätta att svida en bra stund efter risbastun och att det till och med ett tag kunde bli värre än under själva agan. Jag kände tårarna komma. Det var inte rättvist. Att behöva knäppa ner byxorna och få en sån risbastu över fars knä bara för att jag sagt emot mor och inte ville ta på mig sjömanskostymen. Jag var ju stora pojken. Nästan vuxen.


Fler smisknoveller av Agaton.



| Senaste uppdateringar | FAQ | E-mail | Skicka in en novell |
Copyright © Smisksajten & novellförfattarna 2000 - 2009.